Resebloggen Atlas

Det är lätt att längta i tider som dessa när det världsomfattande Coronaviruset håller oss fast i ett järngrepp. Här följer några semesterbilder från tidigare resor.

Efter timmar av sökande i skogen i jakten på att finna bunkrar gav vi upp och åkte vidare till bunkerstaden nummer ett i Sverige – Boden.
Hela den staden är ett enda stort näste av gamla bunkrar och bergrum. Coolt förr då det mesta var militärt och hemligt, men inte lika spännande idag. Visst finns det en stor tjusning i att åka runt och leta gamla rester men det känns lite väl turistigt med alla kartor man kan köpa över gamla fortifikationer. Den extra kicken man får genom egen research är så mycket mer tillfredsställande – när det hemliga helt plötsligt finns där!

Ett antal turer till de olika forten gjordes i alla fall. Är vi väl här så ska man väl ha besökt dem kan tyckas.
Färden fortsatte nedåt Luleå och där tog vi in på en camping vid vattnet. Det visade sig vara en rejält militärhistorisk plats! I området hade ryska fångar hållits och nazisterna hade haft sina förråd för sin krigföring i norra Norge. Tyskförråden som låg precis intill kajen var fyllda med förnödenheter under andra världskriget för Wehrmachts krig och med stort överseende av svensk neutralitet. Dessvärre brann bägge förråden ned 2016.

Färden fortsätter allt längre norrut i vårt avlånga land. Resan går mestadels längs Inlandsvägen med diverse avstickare än hit än dit. Nästan alltid är det själva resan som är målet för dagen. Sällan planerar vi långt innan vart exakt vi ska hamna när dagen lider mot sitt slut.
Under den här etappen hann vi spana både efter lite övergivna byggnader, besöka heliga platser och inte minst söka efter Sveriges hemligaste militära projekt.
Sanatoriet i Sandträsk har vi besökt tidigare men kände för att göra en återresa då platsen är både mystisk och vacker. Förfallet fortsätter men ännu reser sig huvudbyggnaden majestätiskt över den lilla tjärnen långt ute i skogen.
I Fatmomakke kyrkby passade vi på campa på en riktig camping, samtidigt som vi kunde utforska kyrkbyn med alla dess kåtor. Spännande historia!

Det jag helst av allt ville besöka var platsen för Sveriges hemliga atombombsprogram! Visste ni ens att vi i lilla fredliga Sverige tillverkat atombomber? Nej, tänkte väl det. Inte så konstigt att ni inte vet detta. Vårt lands politiker har alltid varit bra på att linda in oss medborgare i bomull för att skona oss från verkligheten och det som sker på riktigt. Det mesta som skedde under andra världskriget och epoken Kalla Kriget är något som medborgarna inte skulle ha insyn i. Tysktågen, de av Sverige skyddade tyska malmtransporterna, Sveriges hemliga NATO-förbindelser och inte minst det hemliga atombombsprogrammet.
Atombombsprojektet kom i alla fall så pass långt att det utfördes sex stycken provsprängningar/simuleringar. Krigsmakten önskade starkt redan i slutet på 1940-talet att utrusta försvaret med dessa vapen men politiken var inte ense. Det hemligaste av alla hemliga projekt diskuterades fram och tillbaka under ett par decennier innan lösningen blev att lägga ned planerna på att bygga egna atombomber. Istället inleddes den hemliga alliansen med NATO (som består än idag). USA och NATO lovade att hjälpa oss den dagen som skiten träffa fläkten.
Hela vårt militära system anpassades efter NATO-standard. K-pist med 9 mm ammunition byttes ut mot AK4 med 7,62 mm, NATO-standard. Flygbaser förlängde start- och landningsbanorna för att kunna ta emot NATOS flyg. Våra egna Draken och Viggenplan kunde starta och landa på 400 meter så de behövde inte 1500 meter eller 2400 meters banor.
Alla radarsystem inhandlades från USA eller England, samt en del från Italien.
Listan kan göras lång men detta är en del av utbytet som skedde mot att vi inte fortsatte utveckla egna atombomber.
Kapaciteten att utveckla eget plutonium för bomber behöll vi dock fram till 1970-talet vid anläggningen Ågesta utanför Stockholm.
Uranutvinning skedde inte långt från där jag bor nämligen i Kvarntorp utanför Örebro.
Som ett riktigt antiklimax på detta spännande äventyr fick vi bittert konstatera att den superhemliga byn där atombombsprojektet höll till än idag är inom skyddsklassat område. Det går tyvärr inte att besöka platsen för denna historia och inte heller se den konstgjorda sjö som bildats efter en av de större provsprängningarna. Stora skyltar som skriker ut SKYDDSOBJEKT ser effektivt till att hålla oss utanför avspärrningarna. Det gör nästan ont i mitt hjärta att vara så nära denna historiska plats men inte få beträda dess mark och föreviga platsen med ett fotografi. Suck!

Sommaren 2020 var det tänkt att resa utomlands med husbilen. Men ett världsomfattande virus kom emellan och grusade dessa planer. Corona eller Covid-19 heter det visst. Otroligt många människor har drabbats av detta virus och det har skördat enormt många dödsoffer runt om i världen. Hela världen drabbades av panik i början på året när viruset spred sig från Wuhan i Kina. Ledarna som är satta att styra länderna slutade tänka rationellt och agerade med panik. Land efter land stängdes ned helt i så kallad Lock Down. Sverige gjorde det inte, vilket jag är glad över.
Kritiken över att inte följa övriga länders totala panikåtgärder har stundtals varit stenhård och en av konsekvenserna för detta är att vi i sommar inte är välkomna i andra länder. Svensken betraktas med onda ögon utomlands, som någon slags ailien. Det tidigare alltid välkomna svenska passet är idag paria. Ingen vill veta om svensken utomlands.
Jag anser att kritiken mot Sveriges agerande är fullständigt vedervärdig när våra i vanliga fall okloka ledare agerade klokt. Det går inte att stänga ett land och en ekonomi helt i månader utan katastrofala konsekvenser. Någon kanske säger att liv måste räddas till varje pris, men vad blir priset på längre sikt i länder som varit stängda? Massarbetslöshet, social missär, våld i hemmet, ökad alkoholkonsumtion och så vidare. För att rädda några liv kortsiktigt är risken stor att fler offras på längre sikt. Pest eller kolera. Bara att välja bland två onda ting.
Oj, det var inte meningen att inleda vår Sverigesemester på detta sätt! Jag blir tyvärr lätt engagerad i frågor som berör 😉

Vår husbilstripp sommaren 2020 fick bära av norrut i landet. Däråt har vi åkt många gånger förut också men något nytt skulle vi väl hitta även denna gång? Planen var att se vacker natur, berika oss med historia, samt i största allmänhet njuta av lite ledighet. En sak hade vi bestämt redan innan avresan. Vi skulle inte beblanda oss med andra människor, inte så mycket på grund av risken för den hemska sjukdomen, utan mest för att vi inte trivs med andra på campingar.

Nu börjar vår resa norrut genom Sverige.

En tidig vårdag, typ början av april, när rastlösheten blivit överjävligt jobbig tog vi ryggsäckarna på och drog till skogs. Några mils bilkörning norrut och därefter rakt ut i skogen.
Målet för dagen var egentligen inget speciellt, men det blev en intressant dagstur ändock. Sol, lite värme och fåglars kvitter bidrar till upptäcktslusten. Här nedan följer några av bilderna som fångades under dagens äventyr.