Efter timmar av sökande i skogen i jakten på att finna bunkrar gav vi upp och åkte vidare till bunkerstaden nummer ett i Sverige – Boden.
Hela den staden är ett enda stort näste av gamla bunkrar och bergrum. Coolt förr då det mesta var militärt och hemligt, men inte lika spännande idag. Visst finns det en stor tjusning i att åka runt och leta gamla rester men det känns lite väl turistigt med alla kartor man kan köpa över gamla fortifikationer. Den extra kicken man får genom egen research är så mycket mer tillfredsställande – när det hemliga helt plötsligt finns där!

Ett antal turer till de olika forten gjordes i alla fall. Är vi väl här så ska man väl ha besökt dem kan tyckas.
Färden fortsatte nedåt Luleå och där tog vi in på en camping vid vattnet. Det visade sig vara en rejält militärhistorisk plats! I området hade ryska fångar hållits och nazisterna hade haft sina förråd för sin krigföring i norra Norge. Tyskförråden som låg precis intill kajen var fyllda med förnödenheter under andra världskriget för Wehrmachts krig och med stort överseende av svensk neutralitet. Dessvärre brann bägge förråden ned 2016.

Rundvandring i ett av de fyra stora forten som skulle skydda Boden mot angrepp från ryssen.
När man ser en dörr som denna vill man inget hellre än att ta sig in.
Blickar ut över Svea Rikets land…
Skulle kunna ha varit en vaktpost i ett koncentrationsläger i Tyskland. Men platsen är Luleå och ryska krigsfångar övervakades.
Här låg Wehrmachts tyskförråd. Precis intill kajen i Luleå.
Mitt i skogen dök det bara upp. Övergivet och säkert ett hundratal till antalet. Coolt!
En liten fiskehamn där en magisk kväll utspelades. Sagolik solnedgång.
En överblicksfilm som visar hur långt tågsetet verkligen är.